söndag 30 november 2014

Känslor från en mamma

Idag ska ni få läsa ett berörande inlägg som är skrivet för ett par veckor sedan av Sanna, shedoskribent och även en av föreningens lokalrepresentanter.

"Så sitter jag här igen med det dåliga samvetet, jag är sjuk och kan inte åka de 8 milen enkel resa till avdelningen där min dotter vistats sedan i mars. Hon säger att hon förstår men jag vet att hon känner sig ensam och vill ha besök. Såklart. Jag förbannar för hundrade gången det faktum att den slutna vården för barn och ungdomar centraliserats och att det bara finns 11 vårdplatser i Malmö för hela Skåne. Dels för att det blir oerhört långt för oss som bor i mellan och norra Skåne och det tar en halv dag i anspråk bara för själva resandet för oss med flera eller små barn som inte kan ligga inne med det sjuka barnet.

Men vad värre är, är att det endast finns 11 platser till ett så stort landskap som Skåne som dessutom rymmer Sveriges tredje största stad. Det innebär i praktiken att man tvingas välja ut vilka patienter som ska få vård även om behoven är i stort sett lika stora. Personalen gör vad de kan med de resurser de har, men det måste ju upp på riksdagsnivå för att det ska ske en förändring.

Hur kan vi låta våra barn och ungdomar genomlida detta helvete som det innebär att ha en akut psykisk sjukdom. Hur kan 50% av våra ungdomar någon gång ha självskadat och hur klarar man som förälder att tackla detta i längden? Det är saker jag funderar på just nu medan jag saknar min älskade flicka och önskar inget högre än att hon ska få må bra igen."

söndag 23 november 2014

Den inre och yttre världen

Jag funderade en lång stund över vad mitt första inlägg på SHEDO-bloggen skulle handla om. Borde jag skriva om hur det känns att drabbas av panikångest? Eller hur det är att leva med depression? Hur krävande det många gånger varit att hålla masken och dölja sin inre turbulens för omgivningen?

Till slut kom jag fram till att jag åtminstone denna gång inte kommer skriva om något av detta. Utan om någonting helt annat.

Inombords bär jag min inre värld. Ett själsligt universum med spretiga tankar och snabbskiftande känslor som flätas samman i osynliga band.

Alla bär på en inre värld. Du också.

Bredvid andas den yttre världen. Där ryms bland annat bostad, familj, vänner, utseende, sysselsättning och fritid. Det är också den yttre världen som omgivningen gärna och lätt dömer en person utifrån. Och visst är det många gånger svårt att inte låta sig påverkas av externa förhållanden. Men det gör det inte mindre viktigt att reflektera över.

Sprickor i fasaden
Bakom en tjusig och cool fasad kan ångestmolnen hänga tunga över ett becksvart känslohav. Kikar jag riktigt noga och kanske till och med gnuggar pekfingret mot ytan kan jag tyda sprickor i fasaden.

Han, som alltid underhåller under middagar och fester, kanske tvingas vakna med panikgrå ångest varje morgon.

Hon, som av tjejgänget beskrivs som en god lyssnare och sträcker ut handen så fort en vän behöver stöd, kan även lida av en djup depression.

Och grannen, som alltid är snabb med att fråga hur jag mår så fort vi ses i trapphuset, kanske ägnar var eviga vakna minut åt att kämpar med det som kallas livet.

Lyssna utan att döma
Psykisk ohälsa går många gånger inte att upptäcka genom att bara se till en persons yttre värld. Den kan drabba ALLA. Depression har ingen ålder, panikångesten bryr sig inte om hur du ser ut eller om du bor i ett guldslott eller i en dammig skokartong. Oron bosätter sig i avlånga, mjuka, kantstötta, ljusa, mörka, rosa, gröna och lilaglittriga själar.

De två världarna stämmer långtifrån alltid överens med varandra. Därför är det så himla viktigt att aldrig bedöma den inre världen utifrån den yttre. 
Sällan är en människa bara på ett sätt, utan på väldigt många olika vis.

Ta hand om dig! Du är värdefull. 
Emelie Kalén - shedoskribent

söndag 16 november 2014

Shedo har fått ett stipendium!

Igår åkte jag till Karlskrona och mötte upp Mikael, Shedos lokalrepresentant i Blekinge. För ett par veckor sedan fick vi ett glädjande mail med information att Shedo hade blivit utvalda till att få motta ett stipendium och igår kväll var det dags!

Stipendiet på 10 000 kronor var från Bifrostorden Logen 26 Vandis och vi i Shedo är så otroligt glada och tacksamma! Bifrostorden hade igår 25-års jubileum och det var i samband med den middagen jag och Mikael tog emot Shedos stipendium! Nu ska ni få hänga med på en fantastisk kväll genom bilder!

Mikael och jag strax innan vi ska bege oss! Vi hade här ägnat några timmar till att skriva tal och förbereda Shedomaterial!

Tjoho! Här står vi överlyckliga med diplom och fina blommor! Förutom att hålla tacktal när vi tog emot stipendiet berättade Mikael vad Shedo gör och jag berättade lite om mina erfarenheter kring självskadebeteende och ätstörningar. Till vänster om mig har vi Lars-Erik Furuskog och till höger och Mikael har vi Jens Östling.



Idag laddade vi om och besökte tidningen Succés redaktion! Vi pratade, skrev och fotades gällande stipendiet och i nästa nummer finns Shedo med! Vi på Shedo vill också säga ett stort tack till Succé då det var efter en artikel hos dem som Bifrostorden uppmärksammade Shedo!

Vi alla i Shedo är så glada för detta stipendium och all fin uppmärksamhet! Nu ska vi fortsätta kämpa mot psykisk ohälsa, självskadebeteende och ätstörningar! 

- Jessica, bloggansvarig

torsdag 13 november 2014

Premiär av Shedos andra film!

Igår var det en dag vi hade väntat på länge! Under två år har Shedo drivit ett informationsprojekt, Ego Nova. Genom projektets gång har mycket information och kunskap kring självskadebeteende och ätstörningar spridits till bland annat skolor, utbildningar och vården. Kunskapen har dels spridit sig genom föreläsningar men också genom en bok, forumteater och en film.

Igår var det då dags för premiären av den andra filmen, "Tjejen som bar på en hemlighet" och vi var många som samlades på Filmstaden i Lund. Filmen handlar om Hannah Parnéns liv. Hur hon i många år kämpade med självskadebeteende och ätstörningar och att hon idag mår bra. Vi var många som grät i biosalongen igår :)


Från vänster; Johanna - spelar Hannah som runt 20 år. Sophie (mitten) - spelar Hannah som barn. Sedan har vi själva Hannah Parnén och till höger Jan Linell som är filmens regissör.

Biosalongen börjar fyllas och vi var såklart taggade!

Efteråt var det många som ville prata. Både skådisar, vänner och andra berörda.


Vi är jättenöjda med kvällen och vill tacka ALLA som har varit inblandade för att göra detta projekt till verklighet.  Några fler bilder finns på vår instagram - foreningenshedo

- Jessica, bloggansvarig.

måndag 10 november 2014

Känn din kropp

Kan du föreställa dig den dagen när du ser dig i spegeln och älskar det du ser? Det går. Jag lovar. Vi lever i en värld där utsida och prestationer värderas högt. Högre än det mesta. I den här världen kan det ibland kännas som om det inte spelar någon roll, att hur mycket vi än försöker så räcker vi aldrig till. Det är inte sant, det är en känsla. En tung, jobbig känsla, men det är en känsla som vi kan påverka.

En del i mitt tillfrisknande handlade om att lära mig att känna av min kropp. Jag hade långt tidigare stängt av känseln från halsen och neråt, men nu skulle jag försöka lyssna och känna vad min kropp ville. Det behöver inte riktigt sägas att jag tyckte att det var skitsvårt. Det som behöver sägas är att jag vann otroligt mycket på att göra det. Jag började klä mig i kläder jag tyckte om, inte i det jag trodde att alla andra runtomkring skulle acceptera. Jag vågade sänka axlarna och börja andas med magen. Testa, det gör skillnad! Jag vågade känna att jag är ett med min kropp.

Några av de häftigaste upplevelserna hade jag i träningshallen, där jag många gånger stått framför spegeln men försökt låta bli att se min egen kropp och känna om kroppen ville och orkade träna idag. Jag minns att jag ställde mig framför spegeln med nyvunnen självkänsla och blev glad för jag såg en tjej som mådde bra. En annan gång förvånades jag av hur glad jag var efter träningen. Hela kroppen jublade och skuttade! Jag hade kört ett träningspass där jag hade varit i min kropp, lyssnat på den och tillsammans med min kropp haft galet roligt! Därför blev det också kul. Jag fortsätter hela tiden att jobba med att vara i min kropp, lyssna på den och lära mig vad jag mår bäst av. Och det är värt varenda sekund!

- Emma, shedoskribent