Mitt favoritcitat

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Kloka ord
 Redaktör: Jessica Andersson

Just dessa ord får mig att orka andas när livet tar emot. För det finns inga andra ord som är lika hoppfulla för mig, och faktiskt är just detta sant. För det kommer bli bra tillslut. Det känns inte alltid så när man är mitt uppe i ett dåligt mående eller skadliga beteenden. När man står där i mitten av alltihopa som gör ont så kan det ju kännas väldigt hopplöst. Men det är det inte. Aldrig någonsin.

Veckans tema: Kloka ord

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Kloka ord
 Redaktör: Jessica Andersson

Hej vänner! Jag hoppas att ni har det bra i stormen som idag har dragit in över Sverige.

Den här veckan ska vi fylla bloggen med massa kloka ord, citat och fina texter. Därför vill jag gärna höra om ni har några att dela med er av. Det kan vara favoritcitatet, något bra som ni har hört eller fått berättat för er eller varför inte favoritorden från en låt? Det kan vara en bild med några kloka ord eller en vanlig text, allt är välkommet till oss på SHEDO. Adressen är som vanligt blogg@shedo.se

Stor kram från Jessica Andersson

Anhörig: att vara sig själv.

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Anhörig
 Redaktör: Johanna Hildingsson

När jag mött anhöriga till personer med psykisk ohälsa får jag ofta frågor kring hur de kan hjälpa den personen som mår dåligt. Hur kan de stötta? Vad ska de göra?

Det är stora och väldigt svåra frågor som jag inte kan svara på, eftersom alla är olika och jag vet bara vad jag skulle behövt, vad som fungerade för mig och vad jag tror skulle hjälpa, utifrån mitt perspektiv. En vän sa en gång till mig, att hon ofta funderade på hur hon kunde hjälpa mig men att hon nu kan se att hon hjälper mest då hon är sig själv och beter sig som hon alltid gör. Det håller jag fullständigt med om. Jag tror det är viktigt att de som finns runt omkring gör mest nytta om de ”bara” är vän, mamma, pappa eller syskon och inte går in i någon terapeutroll. Så här i efterhand kan jag se att mina närmsta vänner gjorde just det här, de var som vanligt men tog även hänsyn till när jag inte orkade följa med på saker eller när jag behövde deras stöd. Jag tror det gav mig ett friskt perspektiv på livet som jag kunde använda mig av när jag bestämde mig att bli fri från självskadebeteende, ätstörningar och ångest.

Källa: Google

Under de åren jag mådde som sämst tog mina föräldrar den krigande rollen, såg till att jag fick hjälp, ringde samtal och la sig i min behandling, vilket jag är väldigt tacksam för idag, trots att det var jobbigt då. De såg till att jag fick rätt hjälp, och när den kom kunde de gå tillbaka till att bara vara föräldrar. Innan dess var det dem som fick försöka hjälpa mig så mycket som möjligt, då vården brast. Idag är jag glad för att de la sig i, fortsatte att störa när jag helst ville vara själv och såg till att jag kom iväg på det jag skulle. Men jag är ännu gladare för att det är över, och att de numera bara är mina föräldrar.

När jag fick rätt sorts behandling så träffade jag även min pojkvän, jag var långt ifrån stabil och jag trodde nog inte att han skulle orka stanna kvar hos mig. Men det gjorde han. Även han var sig själv, trots att han i början var väldigt beskyddande och orolig (självklart att man blir det om någon mår kasst!). Ju bättre jag mådde, och ju mer jag tog till mig av behandlingen desto mer gick han mot att vara mindre beskyddande. Att han inte straffade mig, gullade eller la något som helst fokus på mina självskador ser jag som ett stort plus. Det som var gjort var gjort, nu ser vi till att det inte händer igen. Det fick mig att ännu mer vilja bli kvitt beteendet, och när jag inte orkade kämpa för mig själv kunde jag kämpa för honom. Idag har vi vart sambos i snart 4 år och han kommer för alltid vara min hjälte.

Tack till alla er som vart delaktiga i att jag är där jag är idag. Ni vet vilka ni är.

Varma hälsningar

Johanna

Ps!

Är du själv anhörig och vill berätta hur det är? Eller vill du säga något till dina anhöriga? Maila till blogg@shedo.se och dela med dig om dina tankar kring anhöriga.

Tema: Anhörig.

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Anhörig
 Redaktör: Johanna Hildingsson

I mitt arbete har jag fått träffa föräldrar till barn och ungdomar med psykisk ohälsa och fått höra deras berättelser. Jag har fått en inblick i hur det är att stå bredvid någon som mår dåligt, fått höra om ovissheten, rädslan och förtvivlan. Men jag har även fått höra det positiva som kommit ur allt det negativa. Eftersom jag själv haft psykisk ohälsa i olika former har jag även sett mina närmsta kämpa för mig, men aldrig riktigt fått förklarat för mig hur det är. Nu förstår jag mer vilken kamp det är att stå bredvid och inte veta vad man kan göra för att hjälpa.

Är du förälder, syskon, barn eller vän till någon med psykisk ohälsa? Hur var det för dig att stå bredvid? Vad gjorde du för att stötta? Hur känns det?

Är du själv drabbad av psykisk ohälsa? Passa på att skriv något om någon närstående som du vill tacka eller berätta något om. Vad gjorde de för att stötta dig?

Berätta något om dina närstående! Mailen är som vanligt blogg@shedo.se.

Varma hälsningar
Johanna

Att ha det mysigt

Skribent: Jessica Ahlbom
 Tema: Höstmys
 Redaktör: Jessica Ahlbom

Av någon anledning har jag alltid tyckt väldigt mycket om hösten. Löven som ändrar färg. Kunna sitta inne en mörk höstkväll och lyssna på regnet utanför. Även om det är mörkt och kallt ute, så finns det guldklimpar man kan ta vara på även under den här tiden. För man kan faktiskt utnyttja det faktum att det är mörkt på kvällarna på ett positivt sätt.
x Gå ut och se löven ändra färg! Ta en promenad i skogen/parken(kanske med kameran?) och se hur otroligt vackert det är när skogen färgas röd.
x Kura ihop dig i soffan med en filt och levande ljus. Titta på en film eller umgås med vänner, samtidigt som du passar på att ordna lite mysstämning med ljus och filtar.
Hösten är ganska mysig ändå. Även om det regnar, är kallt och mörkt, betyder inte det att allt bara är negativt. För visst är det ganska mysigt att sitta inne under en filt och titta på film, med levande ljus som värmer och regnet som smattrar mot fönstret? Kanske med en katt i famnen eller en god vän vid din sida. På hösten har man rätt att ligga i badkaret i flera timmar, bara för att det är så otroligt skönt att bara vara där. ta vara på den här årstiden istället för att se allting som är negativt. Blir du deprimerad till hösten är det dessutom ännu viktigare att ta hand om dig själv, och personligen tycker jag att det bästa sättet att ta hand om sig själv på är att ha det riktigt mysigt. Så, passa på att mys riktigt ordentligt nu, så kommer du se att hösten inte är fullt så hemsk som du kanske trodde.

 

Foto: Privat 

Varma kramar, 

Jessica 

Veckans tema: Höstmys

Skribent: Jessica Ahlbom
 Tema: Höstmys
Redaktör: Jessica Ahlbom

Hej mina vänner! Nu har det börjat bli lite mörkt och kallt ute, och det är dags att erkänna att sommaren kanske är över för det här året. Till hösten kan man känna sig lite nere, när allt bara känns mörkt, trist och kallt. Den här veckan tänkte jag att vi ska råda bot på det! Veckans tema är därför "Höstmys": Vad gör du för att ha det mysigt under hösten? Hur botar man bäst att man känner sig nere av mörkret och kylan? Har du några bra tips, tankar eller funderingar kring detta, eller kanske bara några tankar om just hösten? Skicka gärna in dem så lägger jag upp dem på bloggen under veckan. Adressen är blogg@shedo.se och du kan självklart vara anonym om du vill det!
Varma kramar,
Jessica

Att våga prata om det där som är så svårt

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Att vara öppen med psykisk ohälsa
Redaktör: Jessica Andersson

I många år var jag tyst. Dolde allt. Mig själv, mitt liv, min mardröm, mitt mörker. När jag inte orkade med jobbet så skyllde jag på allt möjligt. Sjukdomar, men fysiska. För att det kändes mindre skamligt, mer okej, mer accepterat. I skolan låtsades jag i många år. Jag var frisk och lycklig och ärren på min kropp kom från alla möjliga fysiska skador, operationer och gud vet allt vad jag hittade på. Jag hade mött en elak katt någon gång, och så hade jag opererats mycket. Men jag mådde bra.

Om någon egentligen trodde på det här, det vet jag inte. Men det blev tyst och inga frågor, det var det jag var ute efter. Men tillslut orkade jag inte med lögnerna längre. Jag bestämde mig för att bli ärlig. Jag berättade för min chef och mina kollegor om min psykiska ohälsa. Många av mina vänner fick reda på sanningen efter ett självmordsförsök. De grät. De skrev brev. Men de förtjänade att veta.

Idag är jag en tjej som är väldigt öppen med min situation som är och har varit. Driver en blogg med ganska många läsare och pratar öppet om mitt liv. Det har fått mig att växa. Det har gjort mig självsäker och idag kan jag inte tänka mig att inte vara just den tjejen. För sanningen är att bilden av psykisk ohälsa i samhället är skev, men sanningen är också att enda sättet att minska fördomarna är att prata om just det där som är känsligt, personligt, svårt. Människor behöver se och förstå att precis vem som helst kan drabbas av psykiska problem och att det inte är skamlig. Enligt mig är inte samhället där än, men det är bättre än vad det har varit, och ännu bättre ska det bli.

Ibland tänker jag, att alla mina 377 facebookvänner vet om min psykiska ohälsa. Det är konstigt när man tänker på det, läskigt också. Ibland kan jag längta tillbaka till känslan då väldigt få visste om det. Men jag är fast besluten vid en sak som jag nämnde innan - Enda sättet att förändra samhällets bild är att våga prata om det. Det är ett samhälle jag längtar efter, och då är det värt det. Både för alla människor som har erfarenhet att psykiska sjukdomar, men också för mig själv. För att jag blir tryggare i att kunna vara ärlig, kunna vara jag. Och sedan är det en aspekt till som är viktig - ju mer öppet samhället blir kring psykisk ohälsa, desto fler kommer våga söka hjälp, tror jag.

Jag har inga operationsärr på mina armar. Men mina ärr är precis som om de hade varit från operationer. Inte mer skamligt än vad det hade varit. Vi väljer inte våra operationer, fysiska smärtor, sjukdomar. Och nej, vi väljer heller inte psykiska problem och självskadebeteenden.

Veckans tema: Att vara öppen med psykisk ohälsa

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Att vara öppen med psykisk ohälsa
 Redaktör: Jessica Andersson

Hej vänner! Jag hoppas att ni har det bra. Den här veckan tänkte jag att vi skulle prata om öppenhet kring psykisk ohälsa. Vad har du för erfarenheter kring detta ämne? Är du själv öppen med psykisk ohälsa, eller har du mött andra som är det? Finns det för- och nackdelar med att vara öppen om det? Hur har du blivit bemött om du har pratat om psykiska problem?

Jag vill gärna läsa era tankar om detta ämne så mejla gärna in texter på blogg@shedo.se så kommer just era ord publiceras här under veckan.

Ta hand om er så länge!

Balans.

Skribent: Diana Gimling
  Tema: Balans
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Jag har lyckats vända mitt liv; gått från en ständig berg-o-dalbana, självskadebeteende, ätstörningar, sjukskrivningar, inläggningar osv. till att må ganska bra och att ta hand om mig själv. Jag lever ett bra liv nu, ett ganska hektiskt men bra liv: Jag jobbar heltid, går i DBT, repar musikal i en annan stad, dansar två gånger i veckan och pluggar inför fem stora prov som skulle kunna ersätta min avbrutna gymnasieutbildning. Det dyker ofta upp auditions, inspelningsdagar och i och med två stora skådespelarprojekt jag har på gång blir det oändligt mycket pappersarbete. Utöver det har jag såklart vänner och familj som ska hinnas med.

För att orka, för att inte falla tillbaka i mina gamla problem utan lyckas hålla balans mitt i all stress måste jag ta hand om mina sårbarheter. Jag måste äta bra och regelbundet – det är en överenskommelse jag har med mig själv: om jag börjar mixtra med maten igen måste jag dra ner på aktiviteterna.

Jag måste passa på att vila och sova när jag har möjlighet. Lediga kvällar är det inte ovanligt att jag går och lägger mig redan vid halv nio-nio för att orka nästa dag. På tågresorna till och från rep/auditions/inspelningar sover jag nästan alltid. Om jag har en ledig helgförmiddag sover jag tills jag vaknar av mig själv, ger mig själv tillåtelse att ligga och dra mig tills jag känner för att gå upp. 

Medveten närvaro är också nödvändigt för att jag ska kunna hålla balansen. När jag jobbar så jobbar jag – allt annat får helt enkelt vänta till senare. När jag dansar så dansar jag. När jag repar så repar jag. Precis på samma sätt tänker jag när jag är ledig: ”Nu ligger jag nedbäddad framför TVn och ja det finns en del saker jag skulle kunna göra men det kan vänta till sen – nu är jag ledig”.

Det viktigaste av allt är att omge mig med människor som tycker om mig för den jag är – inte det jag gör. Människor som ibland får påminna mig om att min hälsa faktiskt går före mina prestationer. Jag behöver fortfarande bli påmind om att det faktiskt är okej att säga nej och att ställa in när man verkligen inte orkar. Jag har varken tid eller ork för vilda fester eller galna utekvällar – när jag är ledig behöver jag vila. Ibland i sällskap av en fin vän och ibland behöver jag vara helt ensam: bara få vara. Det är okej, det är så jag är och att veta det – att kunna känna av var min gräns går, hur mycket just jag orkar - gör att jag kan hålla balansen trots att mitt liv plötsligt har blivit så hektiskt. 

Mina knep för att hålla balansen.

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Balans
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Balans. Så svårt att att hitta. Reglagen måste ständigt ställas om. Livet ser inte likadant ut hela tiden, och förändringar medför både nya möjligheter och nya utmaningar. Så är det även med måendet. Det går upp och ner och beroende på hur livet ser ut just då så påverkar måendet olika mycket. Jag har små knep som funkat för mig som jag använder för att varva ner, för jag reagerar mer på stress när jag befinner mig i en svacka. Dessa knep fungerar även i förebyggande syfte, för att se till att jag inte ramlar ner så djupt när det väl händer. För det gör det, och det får jag lära mig att acceptera, även om det är svårt. Jag kommer dela med mig av det jag använder, men jag vill även dela med mig av dina knep! Maila till blogg@shedo.se och berätta.

• Måla/teckna. Är något jag upptäckt på senare år att det har en avkopplande inverkan på mig. Jag har lärt mig att inte fokusera så mycket på resultatet, utan på processen. Ett skissblock och bra musik är terapi för mig, och ibland flyger tiden iväg. Gillar inte du att teckna så kan någon annat ha samma inverkan på dig, du kanske gillar att sticka, sy, göra om saker, vara ute i skogen, pussla, spela spel...
  
  
• Träning. Ju mer jag har att göra, desto mer tränar jag. Det blir en paus då jag inte behöver tänka på något annat än andetag och brännande muskler. Efteråt mår både kroppen och själen bättre, jag blir piggare och mer avslappnad på samma gång. Min favorit är spinning, där kör jag tills jag inte orkar ta ett tramptag till. Men all rörelse är bra för kroppen och själen, gillar du inte att gå till träningsanläggningar och gym, gå ut i friska luften. Ta en promenad eller en cykeltur. Dansa, spring, simma. Gör något du tycker är roligt och lägg inte så mycket krav i det. Gör det för att det är kul och för att du mår bättre. 
  
  
• Sömn. Väldigt viktigt för mig. Sover jag dåligt märker jag det direkt på måendet dagen efter, och blir det flera nätter i sträck så blir det inte bra. När jag känner att dagen inte har mer att ge går jag och lägger mig, och ofta blir det ganska tidigt. Jag vet att jag behöver många timmar varje natt. Om jag har svårt att sova är min favorit att ta till spikmatta och avslappningsövningar. 
  
  
• Mat. Jag är verkligen inte proffs på att äta ”perfekt”, men slarvar jag för mycket så flyger ätstörningstankarna på mig direkt och jag blir trött och på dåligt humör. Att ta bort födoämnen, dra ner på intaget eller hoppa över måltider är något som påverkar kroppen och själen negativt. När livet är stressigt hamnar jag lätt i det där för att på något sätt få mer kontroll över situationen, men det funkar ju såklart inte i längden. Mat är energi och energi behövs för att orka och må bra. 
  
  
• Planering. Jag försöker sätta upp rimliga mål över vad jag ska ha gjort under dagen, så att jag inte behöver sitta på kvällarna. Kvällar är min fria tid, där jag bara gör sådant som får mig att varva ner och slappna av. Ofta behöver jag göra rätt mycket under dagarna för att hinna med, men ibland planerar jag in att dagens mission ska vara att inte göra någonting. Och det är minst lika viktigt. Har jag inte koll på vad jag behöver göra och när det ska vara gjort blir jag stressad, och det tar bara onödig energi.