tisdag 29 mars 2011

Utveckla och utvecklas.

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Utveckling
Redaktör: Linda Adolfsson

Svårigheter skapar utveckling. Kanske inte alltid en önskad utveckling, men den följer med. Vi växer, vi växer ifrån något och till något annat. Vi märker plötsligt att det som skrämde livet ur oss för några år sedan nu inte oroar oss det minsta. Vi märker att vi har en annan medkänsla för andra människor. Vi märker att vi lär oss nya saker om oss själva.

I slutet av veckan kommer jag att berätta om min egen utveckling de senaste åren. Från institutioner och ut i friheten och hur jag började tycka om mig själv, steg för steg. Hur jag fortfarande än idag, i vardagen, behöver utmana mig själv.

Skriv och berätta! Hur har du utvecklats? På ett år? På tio år? Vad har du varit rädd för som du nu vågar möta? Vad har livet lärt dig hittills? Vilka personer har varit viktiga för din utveckling? Har du något råd till andra om personlig utveckling? Vad är baksidan av utveckling, har du känt av den?

Alla ord är välkomna till shedo.blogg@gmail.com

torsdag 24 mars 2011

Resor och äventyr

Skribent: Emelie Jonsson
Tema: Det vackra med livet 
Redaktör: Emelie Jonsson

Livet är inte alltid något man kanske ser som vackert och inte när man är mitt upp i sin sjukdom. Men försöker man att hitta små saker som gör livet lite ljusare kan det kännas lite lättare för stunden och man utvecklar sin sida att kunna hitta fler och fler saker som betyder någonting.

Det som för mig är vackert i livet är resor och äventyr. Jag älskar att se nya länder och städer, åka runt och hitta nya sevärdigheter och så klart bra shopping.

De resor som ligger närmast mitt hjärta är språkresan till Malta 2006 och min USA vistelse 2008, då jag tillbringade 3 månader i delstaten Connecticut.

Jag vet inte riktigt varför jag ser detta som någonting vackert för just mig, men det är väl att jag blir glad av att resa och jag känner mig oftast som en ny människa när jag befinner mig utanför Sveriges gräns.
Jag kan vara mig själv när jag är någon annan stans, och jag har chansen att finna nya människor och binda fler vänskapsband.

Att resa och shoppa är vackert med livet för mig, vad är det som är vackert med livet för dig?


onsdag 23 mars 2011

Tema V.12 - Det som är vackert med livet

Skribent: Emelie Jonsson
Tema:  Det som är vackert med livet
Redaktör: Emelie Jonsson

Det är en ny vecka, och jag ska starta ett nytt tema. Jag har tänkt och ändrat mig flera gånger men tillslut kom jag fram till att veckans tema får bli " Det som är vackert med livet".

Jag vill få fram något som kan kännas bra att läsa, något som får andra att le eller bara att känna ett hopp om att det faktiskt finns ljusglimtar i tillvaron. För om vi tänker länge så kanske vi kan hitta någonting som är vackert med livet?

Så nu behöver jag eran hjälp med texter. Har du något att berätta om vad som är vackert med livet för just dig? Skicka då din text till: shedo.blogg@gmail.com

Jag kommer också denna veckan bidra med ett inlägg vad som för mig är vackert med livet.


torsdag 17 mars 2011

Det luktar vår

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Vårtecken och vårkänslor
Redaktör: Elin M. Liljeholm



fräknarna har smygit fram genom hennes hud
likt gruset på asfalten efter smält snö
det målas nya färger i hennes synfält
tussilagogult och gräsgrönt

atmosfären hittar nytt hopp
livet pånyttföds i strålande dagsljus
sommarens planer kartläggs
och det känns inte längre som en evighet
till solkräm och svallande vågor

affärsmännen har tagit av sig sina rockar
kavajer fladdrar i vinden då möten hålls
i den behagliga vårluften
främlingar ler mot varandra
utan anledning

vintermörkrets gråskala har varit
en lång väntan på färgernas återfödelse
och fräknarna på hennes nästipp
vittnar om ett liv som aldrig dör
ett liv som vaknar av fåglarnas kör




onsdag 16 mars 2011

Våren ger mig hopp...

Skribent: Linnea Björndahl
Tema: Vårtecken och vårkänslor
Redaktör: Elin M. Liljeholm


 
 Foto: Linnea Björndahl

Våren är något av det bästa jag vet. Att få se hur allt får liv igen, hur allt mörkt blir ljust och färgglatt, det ger mig hopp. Hopp om att allt är möjligt. Nu när värmen böjar komma , fåglarna kvittrar och snödropparna kikar fram så känner jag en sån otrolig längtan efter att lämna allt det sjuka bakom mig. Att kunna traska runt i kortärmat och äta en glass i vårsolen, känna frihet. Det ger mig kraft och motivation att orka fortsätta kämpa mot allt det underbara som livet har att erbjuda.

Visst gör det ont när knoppar brister

Skribent: Catarina Carleson
Tema: Vårtecken och vårkänslor
Redaktör: Elin M. Liljeholm



Foto: Elin M Liljeholm
Våren för mej är, innan den verkligen brister ut, väldigt jobbig. De flesta år är det så, jag får nått otåligt, rastlöst över mej och vissa år är djupet stort. Det beskrivs allra bäst av Karin Boyes dikt "Visst gör det ont när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka..." Den går att tolka på flera vis och stämmer egentligen i alla stora förändringar och våren är ju en stor förändring. 
Allt ska ju leva upp igen. 

Men ack så härligt när våren äntligen kommer! När våra bleka ansikten åter vänder sig mot solen och det där leendet, som bara den riktiga våren kan få fram, det går inte att hålla tillbaka.

En annan dikt, som jag ofta tänkt som en höst dikt, är "Gässen flytta" av Dan Andersson. Faktiskt passar den lika bra som vårdikt:

Gässen flytta

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Den är mycket vacker, tycker jag.

Allra bäst tycker jag om den sena våren, de där majdagarna precis innan det "slår över", brister ut i SOMMAR. Då man kan sitta ute med en kopp kaffe och man kan ana att nu vill sommaren snart göra sitt intåg!




måndag 14 mars 2011

Tema: Vårtecken och vårkänslor

Skribent: Elin M. Liljeholm
Tema: Vårtecken och vårkänslor
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Foto: google

Jag tror att vi är väldigt många som längtar efter våren! Här i Skåne står snödroppar och vintergäck i stolta små klungor. Krokusen och påskliljor är på väg upp. Solen skiner dock inte så ofta som jag önskar, men när den väl tittar fram så förgyller, den med sin blotta närvaro, en hel dag! Humöret är på topp och jag försöker ta mig tid till en vår promenad med kameran!

Nu vill jag att ni skickar in bilder på era vårtecken! Berättar om vårkänslorna har infunnit sig eller helt enkelt längtan efter våren!


Maila ditt bidrag till: shedo.blogg@gmail.com

fredag 11 mars 2011

Kärlek kan vara att släppa någon fri.

Skribent: Catarina Carleson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson


Foto: http://weheartit.com/Nicnak22

"Om kärlek. Hur ska jag kunna skriva om det?" tänker jag och försöker reda i alla tankar som dyker upp.

Barnen, ja barnen är min kärlek. Den eviga, aldrig sinande, den villkorslösa… För de egna barnen och extrabarnen. Den är självklar, grundläggande, en kärlek som aldrig någonsin går att ifrågasätta eller välja bort. Det finns inte på kartan! Så gott med en kärlek som inte går att ifrågasätta. All annan kärlek går faktiskt att ifrågasätta, och frågan är då om det verkligen är kärlek?

Vänner. Ja, jag har vänner jag älskar. Mycket. Några få, riktigt nära vänner. Ett par som har hängt med och blivit längre relationer än den längsta relation jag haft med en partner. Låååånga vänskapsrelationer som ändrat sig och utvecklats under många år. Tryggheten att veta att man kan ringa mitt i natten även om vi inte talats vid på ett halvår. Man vet var man har varandra ändå och det är helt ömsesidigt. Skönt med sådan vänskap.

Så till den mest komplicerade kärleken. Den gentemot en partner, i mitt fall en man. Män. Nu med några år på nacken och ett par, tre, längre förhållanden på samma nacke kan jag konstaterande att kärleken är inte statisk och oföränderlig. Ser att den går i vågor, bildar mönster.

Jag kan åter känna kärlek för den man jag har barn med, men som jag har känt både likgiltighet och varit så stridig mot att jag trott mig känna hat. Kan känna kärlek till ex som jag har trott att jag inte alls skulle kunna känna något för alls.

Jag vet nu, att älska, vilja ha och behålla inte behöver innebära samma sak.
Att älska kan än mer vara att inte vilja ha och äga någon utan släppa någon fri. Att vilja se denna någon flyga, bli lycklig, våga leva... även utan mig kanske, rent av.

torsdag 10 mars 2011

Nyckeln till mitt inre.

Skribent: Hanna Pålsson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson

Foto: http://aimeelikestotakepics.deviantart.com/

Du bär en nyckel,
en nyckel som leder till mitt inre.
Jag finns vid din sida som du finns vid min.
Jag har dig älskad och håller dig kär,
det kommer jag att göra tills den dagen då jag inte lever mer.


Den 5 juni 2009 gick jag och min kille på vår första dejt, redan då visste vi båda vad vi ville. 6 juni 2009 var Jag och Alex redan ett par. Jag och Alex har bott tillsammans sen november 2009 då jag flyttade till vårt hus, där vi bodde tillsammans till dess Alex flyttade till Basel i februari 2010. Jag flyttade till honom i juni 2010. Vi båda två vet att vi vill leva ett liv tillsammans. Vår kärlek växer för dag som går. Alex bär på en nyckel som går till mitt inre. Det är bara han om kan beröra det. Till alla hjärtans dag igår skrev jag 20 kärleksförklaringar till min älskade om varför jag älskar honom så mkt!! Mitt hjärta är hans, och jag vet att mitt hjärta kommer att slå för den pojken för evigt.


20 kärleksförklaringar

1. Du är underbar och söt.

2. Du har vackra ögon. Jag smälter när jag kollar i dom.

3. Du bär nyckeln till mitt inre.

4. Du finns alltid där, som jag finns för dig.

5. Du är kärleken i mitt liv.

6. Jag älskar dig från botten av min själ och från mitt hjärta.

7. Du är den som betyder allra mest för mig.

8. Du är den jag vill spendera mitt liv med.

9. Du är världens bästa pojkvän.

10. Du är världens bästa sambo.

11. Jag är säker på att det är dig jag vill ha barn med. Det kommer vi att få inom några år. Vet att du kommer bli en lika bra pappa till våra blivande barn som du är pojkvän och sambo.

12. Du är den finaste jag vet.

13. Du är min ögonsten.

14. Du är den vackraste jag vet.

15. Jag kommer aldrig sluta älska underbara dig.

16. Bara tanken av att du är min får mig att smälta. Bara tanken av att det alltid kommer vara så gör mig lycklig.

17. Du gör mig till världens lyckligaste flickvän/sambo.

18. Den dagen då mitt hjärta slutar slå kommer jag sluta att älska dig.

19. Du kommer för alltid vara mitt allt här i livet. Den dagen då vi får våra barn kommer du och dom dela på "mitt allt"-platsen i mitt liv.

20. Jag älskar dig idag, imorgon och för evigt.

onsdag 9 mars 2011

Att skapa ett vi.

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson

Jag har drabbats av förälskelse av det största slaget. Det är så starkt och tryggt i mig att det inte finns ord. Mest finns det inte ord för att jag inte förstår hur jag kan känna som jag gör. Hur det kan kännas så rätt. Hur han med några få ord kan få hela mitt humör att vända under en katastrofdag. Han sätter mig ur spel på ett sätt jag är ovan vid. Det är något mycket speciellt med den här vuxna pojken som nästlat sig in i mitt hjärta på de mest konstiga vis. Jag har inte ens träffat honom sedan december och det var första gången vi sågs, någonsin. Det är något med hans sätt att se mig som gör att jag är kvar. Hans ordval, hans charm och hans sätt att aldrig krångla till det. Han tar mig för den jag är utifrån den bild han får och är hela tiden så tacksam varje gång jag ger honom en liten bit till av vem jag är. Precis som jag känner med honom. Varje liten detalj får mig bara att tycka om honom mer.

Han finns med mig och jag finns där med honom. Jag vill krypa ihop i hans trygghet och i hans vackerhet och i hans världsbild. Det började med att han beundrade mig. Det började med att våra energier sammanstrålade som om det var meningen att vi skulle träffas. Det fortsätter. Vi fortsätter utforska vad de där energierna mellan oss ville säga. Det här är en början på att jag faller för honom, faller in i kärlek och jag vill inte stoppa det. Jag är inte rädd. Jag är så oerhört trygg. Samtidigt som han får mig att helt tappa alla principer och all sans jag hade kvar.

Jag hade en klok lärare en gång som sa "Kärleken ska skapa ett vi - utan att förgöra ett jag". Det här är första gången jag förstår innebörden av de orden. Första gången jag känner att istället för att jag anpassar mig efter honom blir jag förstärkt av honom. Han får mig att uppskatta mina egna svagheter. Han får mig att skratta åt de mest pinsamma saker jag vet. Jag kan dela allt från mina största rädslor till att jag precis vaknade i en varm säng. De mest betydelselösa saker får en annan innebörd med honom. Jag kan vara jag. Han kan vara sig själv. Så länge vi håller fast vid det är vi oslagbara.

Vi ska ses i helgen. Efter tre månaders väntan är det äntligen dags. Med fjärilar i magen och hopp om trygghet åker jag iväg för att återse honom. Han har öppnat låsta rum de här månaderna. Rum jag inte visste att jag hade. Han vet det inte själv.

Om jag inte hade träffat den här underbara människan hade jag nog skrivit om alla mina fantastiska vänner, om mina bröder. De är kärlek. På ett annat sätt. De är kanske ännu viktigare. Jag har nog aldrig upplevt den här känslan med någon annan tidigare. Känslan av att vara rädd för att det är så stort och mäktigt. Jag får svindel när jag tänker på hans blick.

måndag 7 mars 2011

Kärlek - vad vill du berätta?

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Kärlek
Redaktör: Linda Adolfsson
Foto: Laura Petersen


Jag har länge sagt att jag inte tror på kärlek, att jag ska leva ensam. Kanske var jag mest rädd för att mina ord skulle bli sanna. När jag minst anade det dök han upp i mitt liv och jag tappade all sans. Jag kommer berätta mer om det senare i veckan. Om min kärlek. Jag kommer minnas de ord en vänlig själ sa till mig i tonåren: Kärleken ska skapa ett vi - utan att förgöra ett jag.

Vad vill du berätta? Är du förälskad och vill skrika ut det till hela världen? Gör det här! Har du varit olyckligt kär och vill berätta för läsarna hur du tog dig igenom det? Är du gift? Har du hittat din livskamrat? Drömmer du om kärlek? Hur tänker du dig att det ska vara? Hur tänkte du dig kärlek som barn och hur tänker du den nu?

Maila ditt bidrag till: shedo.blogg@gmail.com

onsdag 2 mars 2011

Nu kan jag bara inte gå sönder

Skribent: Pia Ejeklint 
Tema: Vården som hjälper
Redaktör: Emelie Jonsson


Det är över sju år sedan nu som jag blev sjuk, över sju år sedan jag började skada mig själv, och att jag ännu plågas av starka självskadetankar (samt handlingar) måste ju betyda att jag ännu inte fått riktigt rätt hjälp av vården. Eller? Jag menar, jag har ju fått hjälp under alla dessa år men har den verkligen hjälpt?

Jag tänkte inte prata om det som varit utan om det som är, om den vård och hjälp som jag faktiskt får nu.


Jag är imponerad över den backup som nu finns omkring mig. Vården gör framsteg, tro det eller ej. Idag har jag ett enormt kontaktnät omkring mig som finns där och fångar mig när jag faller. Förutom min familj och mina vänner så finns nu öppenvården där jag har flera jättebra kontakter. Dit går jag två gånger i veckan och får, förutom en medicindosett i handen, också tid att prata om jag känner att jag behöver det. Från slutenvården har jag nu nog det allra största stödet då jag dels har en deal med avdelningen att jag får komma in när jag vill, innan jag skadat mig, för att undvika att jag ska skada mig. Jag har dels tät kontakt med min PAL (personlig ansvarig läkare) och har dessutom hans mobilnummer, att ringa när jag vill. Och on top of it all så har jag också nu kontakt med ett nystartat mobilt team som hör till avdelningen. De kan jag sms:a eller ringa när jag vill, vi träffas ibland och fikar eller så kommer de hem till mig. Nu har vi daglig kontakt, allt för att underlätta för mig. Sedan finns förstås också NoA-teamet (norra akutenheten) som jag kan ringa, antingen bara för att prata eller för att få bli hämtad och bli inkörd till avdelningen, innan jag skadat mig.

Så här många händer att ta tag i har jag nog aldrig haft och jag tänker verkligen passa på att ta kampen mot sjukdomen nu, nu när jag har allt detta stöd från vården. Nu känns det lite som att this is it, klarar jag det inte nu så klarar jag det aldrig. Och jag är otroligt rörd över allas engagemang att få mig skadefri, få mig frisk. De offrar så mycket för min skull, låter mig ringa dygnet runt och det känns så tryggt. Jag känner mig nästan inpackad i skumgummi. Jag kan bara inte gå sönder nu!



Tack till:
Doktor Anders Berntsson
Christian och Gunilla i Mobila teamet
Avdelning 151
NoA-teamet


och kanske mest av allt: min familj, mina vänner och alla andra fina människor i min närhet!