måndag 31 januari 2011

Att hantera en vardag - hur då?

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Strategier för vardagen
Redaktör:  Linda Adolfsson

Foto: Internet
Många som har gått igenom svåra perioder i sitt liv och kommit ut på andra sidan, eller de som fortfarande kämpar för att ta sig ut, har berättat för mig om sina strategier i vardagen. Vad som gör att man orkar ta sig igenom svåra dagar, vad som hjälpte just den personen att få en fungerande vardag efter år av ångest och så vidare. Alla berättelser från överlevare har haft ett gemensamt budskap. Alla berättelser har innehållit överlevnadsstrategier som de själva har kommit på. I många fall har det varit långa kamper med att ta bort de självdestruktiva strategierna och istället fokusera på drivkraften och vända det till något konstruktivt. Jag har hört om kontrollfreaks som till slut lärt sig att vända det destruktiva till sund självkontroll som innebär att vara rädd om sig själv.

Senare den här veckan ska jag berätta om hur jag har gjort i mitt eget liv för att min vardag skulle bli så bra som möjligt för mig. Jag kommer även berätta om hur jag gör när jag blir stressad av det yttre livets måsten och hur jag löser upp de inre stressknutarna. Innan dess vill jag höra om er vardag och hur den fungerar. Det vill övriga läsare också. Berätta.

Jag tror att vi är många som har strategier i vardagen som vi inte reflekterar över. Hur lägger du upp din dag? Hur gör du när du blir stressad och behöver lugna dig? Hur gör du för att vara rädd om dig, lyssna på din kropp och ändå klara av vardagens måsten och borden? Behöver du tydliga rutiner och tidsramar eller är det bara stressande för dig? Har du någon strategi du vill berätta om? En strategi du alltid har haft med dig eller något du har fått med dig från vården?

Skriv och berätta: shedo.blogg@gmail.com
Om du hellre vill skriva på något annat tema, skicka in ditt bidrag med tema så publiceras det i slutet av veckan.

En dyrbar ägodel att kämpa för

Skribent: Linnea Björndahl
Tema: Min dyrbaraste ägodel
Redaktör: Kajsa Andersson

Min dyrbaraste ägodel är en pärla till mitt ikonarmband. Bilden på pärlan föreställer en ängel, min skyddsängel, som alltid ligger och vakar över mig på mitt nattduksbord.

Själva armbandet fick jag av en av mina bästa vänner och jag hade det på mig dygnet runt. Men efter ett tag upptäckte jag en vass kant på det vilket gjorde att jag inte kunde hantera det längre, eftersom jag har ett självskadebeteende. En dag fick jag nog och bad en vän att ta hand om det tills jag kunde hantera det igen. Hon satt och pillade lite på det och plötsligt flög pärlorna åt alla håll och kanter! Efter en stunds omkringkrypande på golvet hade vi till slut hittat alla bitar, och då gjorde hon något jag aldrig kommer glömma. Hon la en av pärlorna i min hand och sa ungefär så här: "På den här pärlan är det en bild av en ängel, din skyddsängel. Ha den på ditt nattduksbord som en symbol för att du inte är ensam. Resten av armbandet låter jag ligga på mitt kontor, och en dag när du har blivit frisk så kommer du och jag tillsammans pussla ihop det igen."

Detta tänker jag på varje gång jag ser pärlan, och det går inte att beskriva med ord hur mycket jag längtar till den dagen då hon och jag ska pussla ihop armbandet igen. Vägen dit är lång och krokig, men jag ska klara det. Dagen blir inte idag och inte imorgon, det vet jag. Men den kommer, för jag tänker kämpa.

onsdag 26 januari 2011

Nytt tema, vecka 4

Skribent: Kajsa Andersson
Tema: Min dyrbaraste ägodel
Redaktör: Kajsa Andersson

Ett par av de senaste veckornas teman har handlat om viktiga och betydelsefulla personer i våra liv ("om du fick träffa vem som helst", "förebilder", "tack för att du finns" etc.) och det är förmodligen de människor som lever runt omkring oss som gör våra liv värda att leva men nu tänkte jag att vi skulle fokusera på materiella ting.

Jag slår vad om att du har en ägodel som betyder lite extra mycket för dig: kanske är det din dator eller din mobiltelefon som är ovärdelig just för att du kan hålla kontakten med betydelsefulla människor som befinner sig långt ifrån dig? Kanske har du ett gosedjur kvar från när du var liten som du absolut inte klarar dig utan? Eller har du fått något fint och personligt i present någon gång som du blev extra glad över och som du aldrig kommer att göra dig av med? Har du gjort ett riktigt kap på en second hand-affär? Har du ett tursmycke som du alltid bär?

Berätta om din dyrbaraste ägodel, skicka in ditt bidrag till shedo.blogg@gmail.com!

söndag 23 januari 2011

Jag vill att pappa ska se att jag kan le igen.

Skribent: Elin M. Liljeholm
Tema: Om du fick träffa vem som helst 
Redaktör: Elin M. Liljeholm


(klicka på bilden för förstoring)


Om jag fick träffa vem jag ville skulle jag vilja träffa min pappa igen. Och min lillasyster Emma (men eftersom det skulle bli alldeles för mycket text om jag skrev om båda så sparar jag det, och berättar om hur det skulle vara att möta pappa igen). Båda har de lämnat livet här på jorden och det finns inga ord för hur mycket jag saknar dem i mitt liv. Jag har lärt mig leva med sorgen och saknaden, och nyligen kunde jag efter många år förlika mig med den förlust det innebar för mig när de togs ifrån mig. Sorgen drev mig in i ett mörker jag aldrig trodde att jag skulle komma ut ur levande. Det gjorde ont att andas, det smärtade att livet och omvärlden fortsatte som vanligt fast mitt liv var så förändrat, så tomt och så tröstlöst.

Idag är sorgen inte lika tung att bära, jag har accepterat att pappa och lillasyster Emma inte längre finns kvar här på samma sätt som när deras hjärtan fortfarande slog. Men jag känner deras närvaro, en värme i mitt hjärta som talar om för mig att jag inte är ensam. De finns i kvar på så många olika sätt, de är bara inte synliga för ögat längre. I drömmarna kan jag träffa både pappa och lillasyster. Och när jag vaknar så känner jag med hela mitt jag att det mötet var mer än en dröm, det var ett möte. Och han är precis sig lik!

Om jag fick träffa honom skulle jag säkert gråta och skratta samtidigt, kasta mig om halsen på honom som jag brukade! Känna på hans panna, hans kind att han var varm och levande igen. Även om jag med jämna mellanrum skriver brev till pappa och lämnar vid hans grav, och även om jag pratar med honom i mina drömmar, även om jag viskar inom mig och är säker på att han hör allt jag vill säga så skulle jag vilja berätta för honom om hur livet är nu. Jag vill berätta om mina drömmar, mina planer för framtiden! Att jag har börjat föreläsa, skriver på en självbiografi och har hittat mig själv. Jag vill berätta om det som varit och hur svårt det blev att andas när han lämnade mig och min lillebror på min sjuttonde födelsedag. Hur mycket jag älskar och saknar honom. Jag vill berätta för honom att trotts att allt har varit så mörkt, så svårt så ser livet annorlunda ut idag.

Jag vill att han ska se att jag kan le igen, sådär liksom med hela kroppen även om sorgestenarna ligger runt hjärtat. Att mitt hjärta har anpassat sig, lärt sig att slå på automatik igen, och att stenarna är som en del av hjärtat numer.

Om jag fick behålla pappa för en vecka hade vi åkt och hämtat upp lillebror och sedan spendera sju vackra sommardagar på Tokarnas camping på Öland, som vi gjort så många gånger förut tillsammans. Jag hade velat att pappa fick träffa lillebrors flickvän sedan fem år tillbaka. Caroline heter hon och är en helt underbar människa! Jag vill att pappa får se att allt är som det ska, att lillebror hittat sig själv och blivit antagen till polishögskolan! (fast det är jag säker på att pappa redan vet, han har koll på oss från sin himmel, tro inget annat!) Men visst hade det varit härligt för lillebror att berätta för pappa! Och jag skulle ivrigt berätta att det var niotusen som sökte och att lillebror var en av de trehundra som kom in! Hur häftigt är inte det!? Sen skulle vi (pappa, jag, lillebror och Caroline) spendera tiden med att göra små dagsutflykter, upptäcka omgivningen tillsammans, bada, sola, gå på stränderna leta fina stenar, laga mat över öppen eld och bara ta igen allt vi missat.

Det hade varit fruktansvärt att skiljas åt när det var dags för pappa att återvända till himlen... det hade gjort så ont. Men det skulle det vara värt, att få chansen att träffa honom igen väger mer än att tvingas skiljas åt igen. Det skulle inte vara något riktigt farväl... för vi möts ju igen. Det finns en tröst i de fem små orden.


(klicka på bilden för förstoring)


" Kärlek är inte bara att gå hand i hand. Det är att hålla varandras händer vad som än sker. "

Du går vid min sida genom livet, med din hand i min.
Jag lever för oss båda, lillasyster.




fredag 21 januari 2011

Först på listan står min käre far.

Skribent: Catarina Carleson
Tema: Om du fick träffa vem som helst
Redaktör: Elin M. Liljeholm





Vilken häftig tanke! Att få önska sig att träffa vem som helst!
Allra helst skulle jag vilja träffa min pappa igen. Han gick vidare från detta livet för ett och ett halvt år sedan ungefär. Att ha honom framför mej igen, att kunna prata med honom igen, att kunna ge honom en kram, att kunna klappa hans lite håriga hand... Det vore ju det allra allra bästa!!!

Långt efter det på listan kommer tanken på att få träffa storheter som Jesus och Elvis, kanske författare som Moa Martinsson, Astrid Lindgren vore också roligt att träffa, för att inte tala om intressant!
Eller varför inte ta tillfälle i akt och träffa min mormors mormors mor? Det vore väl också väldigt väldigt häftigt!
Av de människor som lever idag skulle jag gärna vilja träffa människor från ett favoritforum (www.alternativ.nu)  som jag inte träffat irl (in real life), men som jag "pratat" mycket med på chatten på forumet. Andra som jag skulle vilja träffa är Hans Alfredsson, Bruce Springsteen, Bono, ja och en massa andra storheter.

Listan kan göras lång. Riktigt riktigt lång, men de människor jag har i min omgivning, som jag verkligen träffar,  är alla jätteintressanta så jag misströstar inte ;)


Mötet med en prinsessa

Skribent: Emelie Jonsson 
Tema: Om du fick träffa vem som helst 
Redaktör: Elin M. Liljeholm



Om jag fick chansen att träffa vilken person som helst så skulle personen vara ingen mindre än kronprinsessan Victoria. Varför skulle jag vilja träffa henne då, det ska ni få svar på.

Jag har alltid velat träffa henne personligen eftersom hon verkar vara en jordnära person med omtanke för alla runt omkring.
Jag vet inte om det är så, men skulle jag ha chansen att träffa henne kanske jag skulle kunna få veta lite mer, inte bara se det ytliga av henne, utan få se hur hon är privat.
Jag tycker personligen hon är en bra förebild och en stark kvinna som jag ser upp till.

Kronprinsessan betyder någonting för Sverige och jag tror att hon kommer göra ett bra jobb att representera och föra vidare monarkin i Sverige.

Vårat möte skulle vara ett glädjemöte och jag skulle få chansen att se hur Victoria är bortanför kameror och intervjuer. Jag skulle få möjligheten att ställa många frågor som snurrar i mitt huvud.
Hur det egentligen känns att vara en sådan stor del av Sverige, om stressen och kraven är någonting hon lidigt av någon gång under hennes liv osv.

Det finns otroligt mycket frågor som faktiskt snurrar när jag väl börjar tänka, och det skulle vara ett mycket intressant möte att få träffa Sveriges kronprinsessa - jag som alltid själv har drömt om att få bära en tiara på mitt huvud.



måndag 17 januari 2011

Tema: Om du fick träffa vem som helst

Skribent: Elin M. Liljeholm 
Tema: Om du fick träffa vem som helst 
Redaktör: Elin M. Liljeholm





Om du fick chansen att träffa vem som helst, vem skulle du välja att träffa då? Skulle det kanske vara din förebild, en idol? Eller någon som inte längre finns med oss i jordelivet längre? En kär vän, en familjemedlem? En släkting kanske? Eller kanske ett husdjur som var din allra bästa vän?
Vad skulle du säga? Vad skulle ni göra? Hur skulle mötet se ut? Skulle det vara känslosamt? Glädje? Tårar? Lycka?

Senare i veckan ska jag berätta om vem jag vill träffa!

Skicka in era bidrag till: shedo.blogg@gmail.com

 

onsdag 12 januari 2011

Dansen gör mig hel

Skribent: Emelie Jonsson
Tema: Terapi för själen
Redaktör: Emelie Jonsson

Någonting som är en riktig rensning av mina tankar och en terapi för min själ är dans och musik.
Dansen och musiken går hand i hand för mig och utan det skulle jag klyschigt nog inte klara av att överleva.

Att gå in genom dörrarna till dansskolan får hela mitt hjärta att slå dubbelvolter. Se människor i alla åldrar att springa runt och öva på sina danser, fnissa och göra sig klara för lektioner. Det gör mig hel.

När jag står där på golvet i danslokalen, får känna hur kroppen rör sig i takt till musiken, får känna hur benen och armarna rör sig till en helt fantastisk korreografi. Jag bara älskar det!

Vissa dansar för att hålla sig i form, och andra gör det för att de brinner för det.
Jag brinner verkligen för dansen och det är verkligen terapi för själen.

Tänk att man kan göra så mycket av rörelser med kroppen. Att till musik göra steg som tillslut blir ett riktigt bra dansnummer som man spricker av glädje att utföra.

Jag bara älskar dans och kommer alltid att göra.

foto:weheartit.com

måndag 10 januari 2011

Dans är terapi för min själ - vad är din?

Skribent: Emelie Jonsson
 Tema: Terapi för själen
 Redaktör: Emelie Jonsson
Veckans tema kommer handla om egen-tid och vad som får oss att må bra.
För mig är dans och musik en riktig terapi för min själ - vad har du för någonting som får dig att må bättre?

Senare i veckan kommer jag att berätta mer om mitt dansande och mitt intresse för musik.
Har ni något att dela med er av så tveka inte att skicka in eran text till våran bloggmail: shedo.blogg@gmail.com



söndag 9 januari 2011

Det där med nyårslöften...

Skribent: Elin M. Liljeholm 
Tema: Ett nytt år 
Redaktör: Elin M. Liljeholm



Såhär vid ett årsskifte ser många människor en chans att börja om på nytt. Nyårslöften har nog de flesta någon gång avlagt, och ofta får vi dåligt samvete för att vi inte kan hålla vad vi lovat oss själva. Förhoppningarna var så stora, viljan god men ändå så räckte det inte enda fram.
Löftena var kanske alldeles för många, eller allt för ambitiösa.  
Det är lätt att avge löften, och listan kan lätt bli lång i stundens hetta.Visst är det bra att ha någonting att sträva efter, att sätta upp ett mål och jaga sina drömmar och framtidsversioner, det tänker jag inte säga emot. Men den svåra biten är att fullfölja vad man lovat. Tro mig, jag vet. Jag var nämligen en av de där ambitiösa tjejen med fantastiska nyårslöften! Jag skrev en lång lista och ramade in den så jag kunde hänga den på väggen. Allt för att inte låta löftena falla i glömska, och för att jag varje dag skulle kunna påminna mig själv om att det här året skulle allt förändras! Bara jag höll mig till min plan! Några av löftena var att gå ner i vikt, träna minst tre gånger i veckan - helst fyra! Jag skulle skapa mig en fungerande dygnsrytm, äta regelbundet och hälsosamt. Jag skulle skriva tre dikter per vecka, läsa minst 4 böcker per månad! Skriva en bok! Dessutom skulle jag få högsta betyg i de kurser jag läste på komvux! Ja ni förstår nog, blev jag minst sagt platt fall! Jag hade nämligen precis fått flytta tillbaka till min lägenhet efter 2,5 år på en sluten psykiatrisk avdelning. Jag var en aning hospitaliserad och bara saker som att jag skulle laga min egen mat tre gånger om dagen, komma ihåg att ta min medicin, gå och lägga mig i tid och för att inte tala om att stiga upp på morgonen - helt själv. Jag visste inte ens hur man kokade ris längre.

Jag insåg helt enkelt inte att det skulle bli tillräckligt tufft att försöka klara en fungerande vardag, och för varje dag som gick blev jag allt mer stressad, och oerhört besviken på mig själv. Alla mina planer gick i kras. Och jag kände mig värdelös! Jag började slå på mig själv, när det inte var mig det var fel på. Hur skulle jag kunna hålla mina nyårslöften? Det var inte realistiskt! Tyvärr insåg jag inte det, jag var fullt upptagen med att odla mitt självförakt. Jag kände mig så misslyckad och oduglig.

Så småningom förstod jag att det inte var mig det var fel på. Det var en oerhörd lättnad. Jag avger fortfarande nyårslöften varje år. Men nu skapar jag löften som baseras på mitt välmående och inte tvärt om - att min välmående baseras på mina nyårslöften.

Jag tänkte dela med mig av mina personliga mål och riktlinjer för 2011. Och med det hoppas jag att ni blir inspirerade till att eftersträva löften som är bra för just dig!


Mina mål och riktlinjer för 2011:

Ta hand om mig själv;
                    - äta regelbundet
                    - äta hälsosamt
                    - rör på mig

Utmana mig själv;
                    - prova på nya saker
                    - utvecklas och växa i mig själv
                    - skriva klart bokmanuset
                    - föreläsa när möjlighet ges

Göra saker jag mår bra av;                      
                    - låta kreativiteten behålla sin plats i vardagen
                    - uppdatera bloggen dagligen (för att skriva av mig, det är då jag mår som bäst)
                    - läsa, lära och leva






tisdag 4 januari 2011

Ett nytt år

Skribent: Emelie Jonsson
 Tema: Ett nytt år
Redaktör: Emelie Jonsson


Nu har vi gått in i det nya året och lämnat det gamla bakom oss. Jag har fortfarande lite svårt med att vi har gått in i ett nytt år. För mig känns det ganska tufft att veta att man har ett helt år framför sig, men jag ska försöka att tänka positivt - för det är ju nu jag kan göra något bra av det här året, det här året kanske blir mitt bästa år.

Jag älskar ju att ha saker att se fram emot och det får mig också att vilja fortsätta kämpa vidare.
Så det här året ska få en liten lista av saker jag har att blicka framåt till.

2011 - saker att längta efter:
- att komma några steg närmare mitt friska jag
- peace and love festivalen i sommar
- utlandsresa i höst med hela familjen tajkon
- en varm och skön sommar (man kan ju alltid hoppas)
- nya möjligheter, nya bekantskaper

Jag hoppas att ni försöker att blicka framåt och se möjligheterna istället för hinder.
Det ska jag försöka göra i alla fall.

år 2011 ska bli vårat år.
Ta hand om er.


sista dagen på år 2010 tillbringades i goda vänners lag.
och dagen till ära glittrade jag extra mycket <3