Att vara stark

Tema: Dikter som betyder för mig

Redaktör: Josefine Eriksson

Det är svårt att komma ihåg när man faller att styrkan inte ligger i att aldrig falla utan i att kunna resa sig upp igen. Faller gör vi alla, på olika sätt, det är mänskligt och till alla som fallit idag ger jag Marie Fredrikssons text "Att vara stark"


Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det

Att falla till botten, slå sig hårt och komma igen

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit

Jag vill möta

Tema: Dikter med betydelse för mig

Redaktör: Josefine Eriksson

Idag plockar jag upp Karin Boyes dikt "Jag vill möta" ur säcken och det är Amanda Duregård som vill ge oss den.

Rustad, rak och pansarsluten
Gick jag fram –
Men av skräck var brynjan gjuten
Och av skam

Jag vill kasta mina vapen,
Svärd och sköld
All den hårda fiendskapen
Var min köld

Jag har sett de torra fröna
Gro till slut
Jag har sett det ljusa gröna
Vecklas ut

Mäktigt är det späda livet
Mer än järn,
Fram ur jordens hjärta drivet
Utav värn

Våren gryr i vinterns trakter,
Där jag frös
Jag vill möta livets makter
vapenlös

En dikt som gåva

Tema: Dikt som har betydelse för mig

Redaktör: Josefine Eriksson

Dagens dikt är insänd av Innie. Hon vet inte vem som har skrivit den men den har haft betydelse för henne. Om dikten säger Innie så här: "Jag fick den av en vän när jag var inlagd för många år sedan och hade den med mej nästan alla år inom slutenvården och på behandlingshem. Jag gråter nästan var gång jag läser den för den ger mej en obeskrivlig trygghet, den ger något jag inte ens visste att jag saknade."

Skäms inte för dina mörka färger
Skäms inte över dina svarta toner

Dölj inte för mig dina förträngda känslor
Dölj inte för mig hur du verkligen känner
Skäms inte för dina mörka färger…

Du behöver inte vara stark nu
Du är redan stark

Tro inte att du är svag
Du är starkare än livet som svek dig
Du är starkare och vackrare än våren
som alltid kommer igen
Den är bara en blek avbild av dig

Skäms aldrig för dina tårar
Låt dem få rinna nedför dina kinder
som jag sjukt och försiktigt vill hålla
i mina varma trygga händer
Varje liten tår är en älskad del av dig

Låt besvikelsen få skölja över dig
och lysa i dina trasiga ögon
Dölj inte för mig det som du
i ditt mörka hjärta tänker

Låt mig få älska dig, få känna dig
och se på dig hur du egentligen mår

Du får må så dåligt som du gör.
du har rätt att må så fruktansvärt dåligt
Du har alla anledning
Göm dig inte i din kropp och le
Låt din kropp få visa mig
Kryp ihop, skaka och darra
Jag stannar kvar här hos dig

Tro inte att jag tröttnar på dina färger
för jag älskar inte några utvalda delar,
utan hela dig

Skäms inte för dina mörka färger
Skäms inte för dina mörka toner

Du behöver inte förklara för mig
varför du är så trött
Du behöver inte få mig att förstå
varför du återigen känner dig så
förlorad i hopplöshet och meningslöshet

Jag vet varför fågeln sjunger
samma sång om och om igen
Jag vet varför hon inte lyfter sina
vackra vingar
Det är inte det att hon inte kan flyga
Hon kan minsann visst flyga,
både högt, långt och länge
Hon är ju en stark och uthållig
liten fågel med fjädrar av mod

Det är bara det att hjärtat inte vill
För även om brutna vingar läks…
Vem har sagt att man vill flyga igen

Skäms inte för dina mörka färger
Skäms inte för dina mörka toner
Jag älskar dig

Du är så vacker i din sorg
Du är så vacker i ditt sorgflor
Alla dina tankar ryms i min hand
Jag känner din botten
och jag finns i ditt djup

Jag följer dig ner
Jag följer dig upp
Jag följer dig ner igen
Jag har följt dig redan så länge
Nedför, utför och uppför
Och jag ska följa dig länge än

I dina dalar känner du inte mig,
men då känner jag dig

Du längtar efter befrielsen
som aldrig tycks komma
och när den väl kommer
tycks den komma som ett skrattretande skämt

En känsla av befrielse smeker dig
med en öm fläkt av kärlek
men den förvandlas återigen
i nästa ögonblick till fångenskap

Vilken sorglig komedi
Men jag är med dig i ditt livs
svåraste föreställning

För när det åter svartnar för dina ögon
och du svimmar i förtvivlan
fångar jag upp dig i mina armar

Och även om du vaknar
naken och blodig
på ett golv av krossat glas
vilar du i min eviga sommar
där varje liten blomma
bara blommar för dig

Där vaggar jag dig i min famn,
viskar till dina sår
och svalkar din febriga panna

Jag älskar dig alltid

Jag vill alltid få finnas i dina tankar
Jag vill alltid få sitta i din mörka ensamhet
Jag är inte rädd för dina svarta känslor

Det vore bara så underligt om du inte
bar på dessa trasiga tankar när livet
redan så tidigt, lurat dig på kärleken
och bestulit dig på tryggheten

Så skäms inte över dina mörka färger
Skäms inte för dina svarta toner

Jag är din eviga hjärtevän
Jag är din hemliga bundsförvant
Jag sitter här tyst och stilla
och ser på dig när du sover

Den största svikaren

Skribent: "Mellis"

Tema: Dikter som har betydelse för mig

Redaktör: Josefine Eriksson

Det kallas skönhet det som du bär
för när jag såg dig på gatan så bytte vi
de där mystiska blickarna
som kanske kan förvandlas till något helt annat

och det var då jag visste
att det var kärlek
i dina blåa och djupa ögon
som hade något extra
för det var när du och jag möttes igen
som jag visste att du gav mig det jag alltid drömt om

jag bytte en lapp med dig
som det stod några siffror på
och det var då jag satt och väntade
på att det skulle ge ifrån sig ljud från min telefon
och ge mig varma vibbar i magen

men det som jag inte visste just då
var att det var du som var
den största svikaren
och jag kände hur jag lika gärna kunnat
krossa hjärtan istället för glas
med mina händer
för ilskan jag bar på
kunde bara du se i mina svarta ögon

Sen en tid tillbaka

Skribent: Therese Björck
Tema: Dikter som har betydelse för mig

Redaktör: Josefine Eriksson

Therese Björck bidrar med Melissa Horns "Sen en tid tillbaka"

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

-Melissa Horn




http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c

Dikter

Tema: Dikter som har betydelse för mig

Redaktör och skribent: Josefine Eriksson

Ord är något som tränger in i oss och träffar oss i vårt innersta. Andras texter berör och att själv skriva är att lämna avtryck av sig själv.

Denna vecka är temat dikt. Dikter är ju oftast en kortare och kompakt text och som ofta också är lätt att ta till sig. Har du någon favoritdikt som betyder mycket för dig och som liksom talar till dig när du läser? Du är välkommen att dela med dig av andras dikter såväl som dina egna denna vecka.

Jag inleder veckan med en dikt som talade till mig just idag och som är skriven av Yechiel Mar:

Hopp

Mitt hopp är: att du hör.
Jag vet
att det inte rymmer mycket.
Så sades det mig.
Och ändå, jag vill
hoppas igen på detta.
Att du hör hur jag hoppas:

Mitt hopp är som en hind, i väntan.
Gå varsamt
famna det inte. Bryt en enda
torr kvist av ett träd, och det flyr.
Och skulle vi orka
börja om igen?

Jag hoppas och är detta hopp.

Övningar i medveten närvaro

Skribent: Annette Arvidsson
Tema: Andrum
Redaktör: Therese Björck

Jag brukar ofta lägga/sätta mig i soffan och lyssna på en övning i medveten närvaro. Det finns många olika skivor att köpa, men man kan också hitta mp3-filer på nätet som man kan ladda ner. Många som har haft problem med anorexi känner säkert till boken Från självsvält till ett fullvärdigt liv av Ata Ghaderi och Thomas Parling. Till boken finns ett antal övningar i medveten närvaro i mp3-format som går att ladda ner på bokens hemsida: www.ettfullvardigtliv.nu

Samma författare har även skrivit en bok som heter Lev med din kropp och den har liknande övningar. Kolla på: http://www.nok.se/nok/allmanlitteratur/ ... din-kropp/

Foto: www.gettyimages.se

Mindfulness/medveten närvaro i DBT

Skribent: Sofia Åkerman
Tema: Andrum
Redaktör: Therese Björck

Det saknas i dag forskning som rör självskadebeteende och behandling. En behandlingsform som dock har visat lovande resultat även om evidensen ännu är förhållandevis låg, är dialektisk beteendeterapi (DBT).

Det var omkring tio år sedan DBT började sin bana i Sverige. Idag skulle jag säga att behandlingen på många sätt har förändrat synen på självskadande patienter inom psykiatrin och intresset för DBT är stort, både bland patienter och bland personal. Även kliniker som inte kan erbjuda DBT i full skala, har ofta anammat det icke- dömande förhållningssättet och använder sig av valda delar av behandlingen i sin vård av självdestruktiva patienter.

DBT bygger på fyra teoretiska hörnstenar; inlärningsteori, kognitiv teori, dialektisk filosofi och så, kanske lite förvånande för vissa, zenbuddhistisk filosofi. DBT:ns grundare, Marsha Linehan, insåg nämligen att personer med borderline personlighetsstörning ofta har många problem som kommer i olika former, men som kan härledas till den känslomässiga instabilitet som kännetecknar diagnosen. Förutom att arbeta med dessa yttre problem (t.ex. självskadebeteende, missbruk eller ätstörningar) insåg Marsha att klienten också måste få redskap för att hantera den känslomässiga intabiliteten, för att en förbättring ska uppnås på längre sikt. Därför är färdighetsträning en viktig komponent i DBT. Jag skulle vilja kalla färdighetsträningen för en liten ”livsskola” där gruppens deltagare får lära sig olika strategier för att hantera livet när det är svårt. Alla människor skulle ha nytta av att gå i färdighetsträning, tror jag!

Ett viktigt moment i DBT som helhet och i färdighetsträningen i synnerhet, är mindfulness, eller medveten närvaro som vi ofta säger på svenska. Mindfulness är kanske också det moment i behandlingen som både patienter och behandlare är mest skeptiska till, åtminstone inledningsvis. Men det är inte fråga om meditation, menar Marsha Linehan, utan om metoder för att hantera negativa känslor, finna balans i nära relationer och för att minska dömande. Dömande tankar som “Jag är dum!” kan med den medvetna närvarons hjälp bli mer nyanserade, som till exempel “Jag är besviken på mig själv för att jag inte klarade provet”. Därmed blir de också mindre känslomässigt laddade och lättare att hantera.
I DBT får man lära sig en rad färdigheter och mindfulness är ett begrepp med flera dimensioner och funktioner. Allting är inte rätt eller ens användbart för alla. För mig, som långt ifrån är en meditativ person, var det lättare att acceptera mindfulness som en del av DBT när jag insåg att det är okej att välja de bitar som passar en själv och bortse från de andra. Efter att ha gått en utbildning i DBT under 2007 insåg jag att jag ju faktiskt redan använder mig av mindfulness i mitt liv utan att jag varit medveten om det. Mindfulness handlar nämligen också om att kunna rikta fokus i sina tankar, vilket idag är min allra viktigaste strategi för att hantera negativa känslor. Genom att aktivt rikta fokus mot andra saker som till exempel tapeten på väggen, min egen andning eller ljudet av bilar som kör förbi ute på gatan, får de negativa känslorna aldrig en chans att växa sig starkare. Det är jag som bestämmer i mitt liv.

Vill du läsa mer om DBT och mindfulness? Läs då gärna Anna Kåvers och Åsa Nilsonnes böcker om acceptans, mindfulness och validering samt om DBT som terapiform.

Foton: www.gettyimages.se

Läkande krafter

Skribent och foto: Josefin Alm

Tema: Andrum
Redaktör: Therese Björck

När all julstress kommer så garderar jag mig med värmeljus och mysig musik. Varför inte en bra bok eller en bra film/serie? Att ligga i sängen med en katt spinnande vid sin sida med levande ljus och musik. När jag mår lite sådär åker jag gärna till stallet och andas in all hästdoft. Det kan låta konstigt men jag blir lugn av att få känna hästdoften, av att få mocka och känna mig behövd, ute i skogen på hästryggen är det allra bästa. Bara skritta runt och tänka på allt och inget, prata med hästen och berätta om alla sina tankar. Sen när det blir julpyntat och hela stallet doftar av granris, då är julen fulländad.

När jag mår som allra sämst då gräver jag ner mig under täcket och sover. Jag har radion på och inget kan störa mig, allt som syns är en liten boll med en massa hår på. Sömn är den allra bästa medicinen enligt mig. Såklart med en katt vid sidan.

När jag mår bra så trivs jag i sängen med levande ljus och mysig musik. Nu har jag börjat få några nya favoriter. En vintersång som har fastnat totalt i min hjärna. Den lyssnar jag på och myser för fulla muggar. =)

En sak i taget

Skribent: Therese van Barneveld
Tema: Andrum
Redaktör: Therese Björck

Jag gör så här. Först skriver jag en lista på det som stressar upp mig, sånt jag vill göra, måste göra och tänker göra. Sen tar jag fram ett schema. Jag har färdiga schemastrukturer, tomma. Sedan stryker jag sådant från listan som inte är nödvändigt. Sen lägger jag in det jag ska göra i schemat och så planerar jag även in pauser. När det är paustid berättar jag för mig själv att nu är det paus, nu får jag lov att lyssna på juste musik eller läsa eller drälla eller gulla med kaninerna om jag vill. När pausen är slut ska jag ta itu med det som är schemalagt. Jag tar en stund i taget.

Om jag märker att jag har gjort ett alldeles för ambitiöst schema så tar jag fram en ny schemalapp och gör om schemat tills det känns som ett lustfyllt och lagom arbetsamt schema att följa.

Foto: www.gettyimages.se

Brända broar

Tema: Andrum
Redaktör och skribent: Therese Björck

Det finns få saker jag tycker både är så jobbigt och svårt som att slappna av. Det är något jag har haft problem med så länge jag kan minnas, och det har tyvärr inte blivit lättare med åren, tvärtom. Det handlar inte om en oförmåga, jag har varit bra både på att koncentrera mig och vara stilla länge, snarare har det handlat om en rädsla för att förlora kontrollen. För vem vet vad som händer om man slappnar av och är oförberedd på överraskningar? Säkert många otäcka saker, tänkte jag, och spände mig lite till.
Men om jag ska vara ärlig har det inte alls varit en bra strategi. Det har gjort att den värk jag har genom min fibromyalgi har blivit ännu värre och det har inte alls gjort mig beredd på överraskningar. Jag känner faktiskt ingen som är så lättskrämd som jag är. Trots det har jag envetet klamrat mig fast vid min strategi och vägrat lyssna på råd om avslappningsband, medveten närvaro och andningsteknik. Ända till i somras.

Jag tillbringade nämligen sex veckor av min sommar i soffan/sängen/på en madrass utomhus utslagen av en parasit jag fick i mig under en semester. Inte nog med att jag var sjuk, min fibromyalgi nådde oanade höjder, vilket fick mina vanliga strategier att helt sluta fungera.

Där och då bestämde jag mig för att det var dags att prova något nytt, tid hade jag ju gott om, och jag bad min mamma låna hem "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver och "Vem är det som bestämmer i ditt liv" av Åsa Nilsonne som talböcker från biblioteket. Jag lyssnade på madrassen ute i trädgården, i källaren när solen gjorde livet outhärdligt någon annanstans, i sängen om kvällarna och på golvet i köket. Jag grät och höll med när Anna Kåver frågade om jag hade så ont någonstans att jag trodde att jag inte skulle stå ut en sekund till, men med hennes hjälp gjorde jag det. Däri låg också den stora skillnaden, för visst hade jag tidigare klarat av smärtan, men bara genom att försöka ignorera den. Nu klarade plötsligt av smärta som var långt utöver det vanliga, fastän den hela tiden fanns i mitt medvetande.

I och med att jag övade mycket på medveten närvaro så fann jag också ett andrum i alla möjliga situationer. Jag kunde använda mig av det när jag var stressad över en skoluppgift, när jag kände mig ledsen över en kommentar eller när jag behövde slappna av. Varje gång är fortfarande svår, men det är värt det. Ibland är förändringar väl värda att vänta på!

Den här veckan får vi flera tips på hur man kan finna andrum på olika sätt, läs och låt dig inspireras!

Förhållningssätt och bemötande inom vården

Tema: Förhållningssätt och bemötande inom vården

Redaktör och skribent: Josefine Eriksson

I vården har jag blivit bemött på olika sätt – med respekt, med förakt, med kränkningar, med förståelse, med stöttning, med bestraffningar, med medmänsklighet, med nonchalans, med värme, med omtanke, med skuldbeläggning, utan skuldbeläggning, med empati och med ilska.

Denna vecka är temat runt bemötande och förhållningssätt inom vården. Inece Jonsson kommer att bidra med funderingar kring ”Professionalitet inom psykiatrin” senare i veckan.

När jag har sökt runt lite på nätet kring bemötande av den självskadande patienten får jag inga givna svar av det rätta sättet eller det mer välfungerande sättet att förhålla sig till och bemöta denna patientgrupp. Det enda tänk som jag funnit ha evidens är det arbete som bedrivs inom DBT (dialektisk beteendeterapi).

Om jag har förstått saken rätt finns det mycket att fortsätta arbeta inom detta område. Hur ska den som ger vård bemöta för att vården ska vara effektiv och konstruktiv?

Har du hittat någon artikel om detta som ger klarare besked än det jag kommit fram till så är du välkommen att höra av dig och gärna genom ett bidrag till veckans tema!

En sak som jag tänkt på är att självskadande patienter förmodligen väcker mycket känslor hos dem som ska vårda. Och jag kan förstå att vårdpersonal blir och är frustrerade inför situationer där en patient väljer att själv orsaka sin kropp skada. Jag kan förstå att det kan vara provocerande och att det är svårt att veta hur man ska agera – särskilt om man som personal är stressad och trött.

Däremot har jag ingen förståelse för personal som låter detta gå ut över sina vårdtagare. Det är inte acceptabelt. Ex på vad jag menar är att spydigt häva ur sig saker som t.ex. ”att nu är du väl nöjd när du får uppmärksamhet” eller ”skära dig får du göra hemma”. Detta är kommentarer utan en vårdande funktion och dessutom kan negativ uppmärksamhet förstärka beteendet enligt grundläggande psykologi (behavorismen).

Jag tycker att det är viktigt att man som personal får möjlighet och tid till att reflektera över sina reaktioner, patienternas sätt att agera och hur man ska kunna vara professionell i sitt förhållningssätt samt hur man behandlar utan att kränka, överbeskydda eller förstärka beteendet. Detta är något som personalgruppen borde göra tillsammans.

Advent är mörker och kyla...

Skribent: Lisa Isaksson
Tema: Julen
Redaktör: Amanda Duregård

Så har jag känt det i många år. Advent har för mig inte varit glädjen vid det nya kyrkoåret, Hosianna i höjden, Bereden väg eller väntan på jul, utan just mörker och kyla. Plus depression, stress och stegrande irritation och ångest över jul.

Men det var inte alltid så. Som liten såg jag fram emot julafton precis som alla andra barn; med enorm förväntan och tindrande ögon. Men i takt med att jag blev äldre, och mådde sämre, blev julen mindre magisk och mer en högtid som inte jag inte kunde relatera till som en glädjens högtid, utan som en press att hålla masken. ”Tindra, för helvete!”

Jag tror att alla högtider som förknippas med glädje och förväntningar blir en extra prövning för den som inte mår bra, och kombinationen Stor Mathelg och anorexia är inte något jag rekommenderar, framför allt inte om man är lagd åt hållet att försöka hålla masken för att inte förstöra alla andras jul. Resultatet blir ångest, oro, total oförmåga att ha roligt och alldeles för många jular där masken hölls på plats av destruktiva beteenden i hemlighet.

Som icke kristen är julen för mig enbart en familjehögtid; något jag firar för familjens skull, för gemenskapen. Men under ett antal år kände jag ingen som helst gemenskap och funderade allvarligt på att göra som Frida i veckans första inlägg: att göra något för andra på julafton. Om jag hade haft en annan typ av jobb skulle jag ha varit den som erbjöd mig att arbeta över jul, men utan ursäkter och utan att vilja ställa till med världens familjekonflikt har jag firat jul ändå. Och någonstans på vägen hände det något …

Min inställning förändrades några år efter att jag hade frigjort mig från anorexin och dessutom hade insett hur fånigt det var att hela tiden anpassa mig så till andra. När jag valde att fira jul med familjen, i stället för att tänka att jag måste, så ändrades den pressade känslan. Sedan hjälper mina syskonbarn enormt, för julen är verkligen barnens högtid och genom att se det hela ur barnens ögon blir den meningsfull. Och det fungerar bättre än jag någonsin trodde var möjligt för bara fem år sedan. Alla har taggat ner på julstämningen och tindringsplikten, och vi kan numera bara ta det lugnt. Men det är bara en dag, och inte ens en hel dag, för jag firar bara julafton med familjen, de får bara en dag av mig. Resten av julen gör jag nämligen till min. Jag fikar med vänner, läser, går långpromenader, tar med mig musik och en bok eller anteckningsbok och sätter mig på ett kafé och läser eller skriver, jag kanske går ut någon kväll - kort sagt: jag gör det jag vill.

På så sätt har jag skapat mig en kompromiss: Jag är med familjen, för familjens skull, men jag ger också mig själv en jul på mina villkor. Och advents mörker och kyla kan jag lindra genom att tända några ljus till och låta vännerna värma mig.